Scenarkivet /

Uncas Rydén

Uncas har en egen stam, ett eget band  - Uncas Tribe - och en egen grupp av fans. Han gör musik som dillrar varmt i hjärttrakten och har en röst som smeker med vindpinat behag. Han spelar, skriver, sjunger, talar fort och gärna, brinner och rör sig okuvligt över jorden. Hans brusiga sårbarhet är den sköld och rustning med vilken hans uttryck stiger i styrka och äkthet och som prisas av många i och runt hans krets.

En del säger att hans harmonier ligger nära Lennon/McCartney, att hans texter drar åt Dylan; detta kombinerat med det blues- eller countryinfluerade inslaget i framförandet ger honom en alldeles egen stil.

Uncas fabulerar och romantiserar litterärt på egen blogg. Han redigerar och sammanfattar fakta från flera fria scener här på scenarkivetrkivet. 

 

 

Uppsättningar:

Sök