Kära Dagbok/Andra dagen
Atalante
Den andra dagen startade med att privata dagböcker från skumma garderober, skrivbordslådor och nedlegade madrasser dammades av och fick röst. Folk från gatan ställde sig på scenen och delade med sig av sin smärta och mest gömda hemligheter. Cecilia Suhaid Gustafsson som varit hemligt förälskad och tigande plågat sig själv i åratal, hade bestämt sig. Efter denna bittra upplevelse tryckte hon på Rec när en ny kärlek kom och slet i hjärtat 10 år senare. I ljudtidskriften Single Bicycle Heroes fick publiken höra vad som sades. I filmen I hate Drake av Get mortified får lille William röst genom William den äldre när denne läser den yngres animerade dagbok. Calle Ljungström berättade om risken man tar när man gör sin dagbok offentlig och man faktiskt får svar på de frågor man ställer. Han sökte efter verklighetens Emma, hon från barnprogrammet Kalles klätterträd, i ett halvår. Sökandet blev en bok, Emma, vem är du?. Maja Lundgren rapporterade från en rutten värld och berättade sanningen om sin helvetesvandring och uppgörelse med påvar och småpåvar skildrat i skandalromanen Myggor och tigrar. Konstnären och serietecknaren Linda Spåman tapetserade inte bara foajén med bilder ur den kommande boken Mina topp-fem aborter och berättade öppenhjärtligt om hur det är att hata. Hon berättade också om hur hon använt en destruktiv kreativitet för att trumfa sina nederlag, tipsade besvikna och höll en förlösande workshop. Kära Dagbok avslutades hoppfullt med Agneta Elers-Jarlemans guldbaggevinnande dokumentär Smärtgränsen som handlade om vad som hände efter en bilolycka som förvandlade mannen hon älskade till någon hon inte alls kände igen. Läs om festivalens första dag och läs festivalens programförklaring och läs ännu mer och se med egna ögon vad som verkligen hände, på film på Kära Dagboks egen site.
Medverkande
| Författare |
|
|---|---|
| Iscensättning |
|
| Konstnär |
|
| Film |
|
