Suddenly, anyway, why all this? while I...
Hooman Sharifi
En monolog i ord och rörelse (löst baserad på Samuel Becketts texts for nothing) kretsar kring främlingsskap och ensamhet. Sharif rör sig bland publiken som sitter en och en på stolar spridda över den vida scenen. Även om Hooman dansar med häftiga rörelser och halsbrytande fall mellan stolarna samtidigt som han talar med publiken om sin smärta förblir var och en i publiken en ö, ensam och avskild tills dess det är dags att leka stolleken. Leken visar sig vara en uppvärmning innan det är publikens tur att själv dansa och komma mycket nära varandra.
- Sverigepremiär: 2001-03-13 på MDT
- Genre: Performance
- “Han talar med oss, blottar sin smärta, saknad och längtan, och där sitter vi på våra stolar som om de vore de isolerade öar. Sedan får publiken leka stolleken. Då gäller för en stund den gamla regeln att den som inte finner en stol blir utan. Men när leken skall avslutas - vi skall nämligen dansa med den person som råkar stå närmast - uppstår det där ögonblicket av påtvingad närhet med en främling som sätter skräck i de flesta. Desperata blickar far över rummet efter någon som man kanske känner lite grann, att hugga tag , för en dans. ” Cecilia Olsson Dagens Nyheter 2000-03-20
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Musik | |
| Text |
|
| Dans | |
| Scenografi |
