Den gula tapeten

Yael Feiler

Den gula tapeten
Teaterföreställningen 'Den gula tapeten', är en bearbetning av en långnovell med samma namn från sekelskiftet, skiven av Charlotte Parkins Gillman (1860-1935). (Stenströms bokförlag 1982)

Novellen kan ses som ett socialpolitiskt dokument. I en dagbok beskrivs i jag-form, en kvinnas mentala sammanbrott, en följd av det patrirkala mönstret som härskar på hennes tid. Novellen är en litterär pärla, berättad med utomordentlig psykologisk och dramatisk precision.

Bearbetningen till teaterform har gjorts av Yael Feiler som också regisserar. Novellen framförs i sin helhet, och det är framför allt den mentala processen som lyfts fram.

Två skådespelerskor gestaltar tillsammans huvudpersonen. I sin strävan att anpassa sig till omgivningens krav, trampar hon på sina känslor, och inför deras uppror är hon maktlös. För att behålla sin inre frihet, är den enda lösningen för henne att gå in i sinnesförvirringens fångenskap.
Denna strid mellan känsla och förnuft, blir på teatergolvet till konflikten mellan ord och rörelse. De bör komplettera varandra, men står ofta i motsats till varandra, misshandlar och ta livet av varandra.

"Förnuftet" använder siga v orden och gestaltas av Viveka Stigzelius, och "Känslan" som gör rörelsen till sitt uttryck, gestaltas av Karin E.Å. Johansson. Maktkampen mellan de båda krafterna, blir föreställningens konkreta innehåll.

(Ur programbladet till Den Gula Tapeten, 1988)