Release av Palettens nya nummer
Paletten
Paletten # 274 Nr 4 08 hade även release i Stockholm, lördagen den 24 januari 17-20 hos WISP (Women In Swedish Performing arts eller What Is tha Problem?) www.wisp.se, Nya kontoret, Birger Jarlsgatan 18
Paletten # 274 Nr 4 08 har dans/koreografi/performance som tema. Gästredaktörerna koreografen Malin Elgán och curatorn Josefine Wikström har samlat texter och verk som kretsar kring koreografi, distribution, performativitet, produktion, informella ekonomier och demokrati. Formgivningen av detta temanummer är gjord av Friendly Matters.
Om innehållet Konsthistoriken Dorothea von Hantelmann om performance och performativitet, ett föredrag av konstnären Tino Sehgal där han ifrågasätter sambandet mellan utveckling/framsteg och teknologi, arkitekten Celine Condorelli i en intervju om arkitektur, shoppinggallerior och Dan Graham, koreografen och teoretikern Mårten Spångberg skriver om affekter och ficktjuveri i förhållande till koreografi och curatorn Vanessa Desclaux om utställningen Here We Dance. Bildverk av Berlinbaserade koreografen Frédéric Gies och svenska konstnärerna International Festival och Johanna Gustafsson-Fürst.
Om Paletten Sveriges äldsta konsttidskrift och utkommer med fyra nummer per år. Den vänder sig till museer, konsthallar och gallerier liksom till konstnärer, studenter, kritiker och samlare samt alla med ett specialintresse för konst. Paletten arbetar tematiskt och varje nummer undersöker ett specifikt ämne vilket kan vara allt från konstnärliga tendenser, teorier eller konstpolitisk problematik. Palettens redaktion är belägen i Göteborg. Konsten är alltid det som är mest centralt i Paletten och för att inte bara erbjuda teoretiska och analytiska perspektiv har Paletten för avsikt att alltid involvera och engagera konstnärer i samarbete med de olika numren.
Redaktionellt förord av gästredaktörerna Malin Elgán & Josefine Wikström
Ryska Anna Pavlova, känd i sin roll som den döende svanen, är en av de mest hyllade ballerinorna genom historien. Med sin förmåga att nästintill sväva motsvarade Pavlova idén om den flygande ballerinan. Pavlova var en av de första ballerinorna att turnera internationellt vilket gjorde henne världskänd. I dag bär ett flygplan från det nederländska flygbolaget KLM hennes namn. Ballerinans namn på flygplanets nos är en personifierad marknadsföring för ett av Europas största flygbolag. Det för tankarna till den globala ekonomin, till distribution, rörelse, tid, höga höjder och ballerinor.
Vi är intresserade av att se på olika former av dans, koreografi och performance genom historien med nya ögon och av att sätta dem i relation till andra företeelser. Det handlar om att betrakta olikheter, genom att låta dem mötas eller genom att ställa dem bredvid varandra, som till exempel ballerinan och flygplanet, dansnotationer från barocken och koreografiska score från idag, målningar av Watteau och performance om tid från 1970-talet, promenadens rörelse och föreställningar på scen, fiktiva berättelser och filmiska grepp. Vi tror att det kan generera andra sätt att tänka kring koreografi.
Vi är också intresserade av konstens – alltså också dansens och koreografins – möjlighet att bryta med våra gängse upplevelser och vanliga sätt att erfara. Det handlar om estetik som konstupplevelse och som förhållande mellan konst och politik.
Vi menar att dagens kritik av samtida dans har fastnat i referenser till postmodern dans. En estetisk diskussion måste sträcka sig längre tillbaka än till 1960-talet, kritiskt tänkande låter sig inte begränsas av tid och rum. Det borde vara fullt möjligt att problematisera koreografisk metod och produktion utan referenser till poststrukturalismen.
Att använda sig av så kallade koreografiska score (rörelseinstruktioner), som Judson Church gjorde under 1960-talet, bidrog då liksom nu till andra sätt att producera, distribuera och tänka kring koreografi. Men samtidigt förutsatte detta ett neutralt och objektivt förhållningssätt till rörelse, som inte är relevant inom koreografi idag.
Genom sin temporalitet har dans, koreografi och performance möjlighet att uttrycka ett explicit förhållande till tid och meningsproduktion. Föremål i en konsthall kan dock också liknas vid en föreställning på scen eftersom betraktaren upplever konstverket i realtid. Varje deltagare, besökare, betraktare, varje publik aktualiserar – genom sin performance – verket, utställningen, eventet eller projektet. Det uppstår en oavbruten relation mellan betraktare, verk och omgivning och historien får en ny mening.
Dans, koreografi och performance kan genom en omfördelning av tid, rum, personer och platser möjliggöra nya och andra betydelser. En sådan omfördelning kan ske i tydligt avgränsade koreografiska verk likväl som genom rörelse i vidare mening, det vill säga i projekt utanför teatern, utan dansare.
Projektet Tensta Connection, skapat av elever på Arkitekturhögskolan i Stockholm under våren 2008, visade på samband mellan betydelseproduktion, rörelse, tid och alternativa ekonomier. Allmänheten bjöds in att tillsammans med initiativtagarna promenera från en av Stockholms centrala platser, Sergels torg, till Tensta konsthall i förorten Tensta. Med något så enkelt som en promenad visade Tensta Connection hur deltagarnas performance – deras gemensamma koreografi i rörelse mellan citykärna och förort – producerade en alternativ betydelse av stadens centrum och periferi, av viktigt och oviktigt och av vems röst som räknas.
En omfördelning kan också ske när koreografer arbetar med distribution av sina verk, till exempel genom score. Att arbeta med koreografiska score idag handlar om att problematisera äganderätt, inte i första hand över det enskilda verket, utan i förhållande till en ekonomi i stort; hur tillgängliggöra dans och hur förhålla sig till den globala ekonomin?
