The true story of Bengt-Erik Olssons sista konsert
David Sperling Bolander
Bengt-Erik Olsson föddes mer eller mindre i knät på den berömde pianopedagogen Georgius Skwatsnadjuz. Föräldrarna hade målet att han skulle bli en pianovirtuos som mänskligheten aldrig skådat och som genom tangenterna kunde förmedla universums hemlighet och himmelens bud till mänskligheten. Bengt-Erik Olsson föddes med andra ord med hyfsat stora förväntningar på sig. Efter en barndom med pianot som leksak och Georgius som enda vän, turnerande och hysterisk upphaussning, förändrades allt i ett kast – Georgius dog, och Bengt-Eriks liv gick i spillror. Sedan den dagen har han inte tagit en ton. Han kunde helt enkelt inte. Nu har han dock bestämt sig för att försöka sätta upp en konsert. Försöka komma på fötter igen, både mentalt och ekonomiskt. Han har bestämt sig för att tvinga sig själv att spela piano igen.
Jag ska nog spela igen. Det var länge sedan men jag måste... måste...
Videon är 12 minuter från 60 minuters föreställning.
- “Han trakterar pianot med intensitet och jag tycker mycket om den spännande musik han lockar ur instrumentet. Hur många toner och kombinationer av toner ryms inte i pianots svarta låda? Och hur mycket mer av upplevelse finns det då inte i den svarta låda som föreställer scenen på en teater!” Åke S Pettersson Nättidningen ALBA 2005-05-06
- “Ett piano, en pianostol och fyrahundra ton scenisk briljans. Det är ingredienserna i David Sperling Bolanders uppföljare till mästerverket Opus 5. Sällan har det varit så kul att gå på teater i Göteborg/ ... /Min recension är bara en reservationslös hyllning till en teatermakare som ingjuter hopp om att Göteborgs friteaterscen trots allt kan skaka fram ett och annat skimrande guldkorn att minnas under tider av missväxt. ” Johan Hilton Nummer 2005-05-01
Medverkande
| Koncept | |
|---|---|
| Regiassistans |
|
| Musik |
|
| Aktör |
|
| Musiker |
|
| Film | |
| Scenografi | |
| Objekt |
|
| Snickare |
|
| Ljusdesign | |
| Foto |
|
| Producent |
