VideoVenue #3
GoldDigger Productions
Tina Carlsson
Huvudnässkolan 1963-2012
I oktober 1963 stod Huvudnässkolan färdig i centrala Vänersborg. Den var placerad längs med en huvudaxel av viktiga samlingsplatser och mötesplatser i staden. Axeln startar med det stora torget, därefter kommer kyrkan och efter kyrkan tog skolan vid och sedan avslutas axeln vid Vänersborgs museum. Skolans arkitektur representerade en tid då våra skolor inte endast var tänkta som en plats för undervisning på dagtid utan en ville också att de efter skoldagens slut skulle kunna fungera som en allmän plats för samling och bildning för stadens invånare. Därför placerades skolan centralt och med en tillhörande vacker och funktionell aula som kunde brukas för olika evenemang på kvällstid. Utbildning sågs inte endast som nödvändig för en kvalificering till ett arbete utan utbildning, eller bildning, betraktades också som en förutsättning för att medborgarna aktivt skulle kunna delta i ett demokratiskt samhälle. Nedmonteringen av Huvudnässkolan kan ses som en representation för en förändrad kunskapssyn där utbildningens mer allmänna syfte i relation till demokrati har förändrats till att första hand handla om kvalificering för ett arbete i ett produktionssystem.
19 mars 2008 beslutade kommunfullmäktige i Vänersborg att skolverksamheten i Huvudnässkolan skulle läggas ner. Enligt en kulturhistorisk utredning gjord av Västarvet samma år var Huvudnässkolan ett av de främsta exemplen i Sverige på skolarkitektur från 1960-talet och därför av stort kulturhistoriskt värde. Lite senare togs beslutet trots detta att huvudbyggnad A skulle rivas. Filmen följer nedmonteringen av huvudbyggnaden under hösten 2012. Under 2013 har också byggnad B rivits. Kvar finns en tom sandplan och aulan.
Tina Carlsson f. -62 bor i Stockholm. Hon arbetar företrädesvis med fotografi, film och text. Innehållet är oftast politiskt men har en lågmäld och poetisk ton. Hon arbetar ofta i längre projekt och samlar på sig ett större material i form av texter, fotografier eller objekt som sedan varieras i olika kombinationer inför olika utställningar. Carlsson är utbildad på Högskolan för Fotografi, numera Akademin Valand, och på Konstfack. 2011 disputerade hon på Akademin Valand med avhandlingen the sky is blue.
Åsa Sjöström
Mass – Monument for a Capitalist Society
14 min 1976
Mass gjordes under Sjöströms år som filmstudent vid the Royal College of Art, i samarbete med London Filmmaker´s Co.op. Slumpartade eller iscensatta tagningar av människor och miljöer i urbana London är arrangerade eller fritt tagna, dubbelexponerade och solariserade.
Mass är en film som genom det filmiska mediet försöker förmedla den instängda känslan i stadens gråa massa. Det konkreta stadslandskapet är visualiserat i en koncentrerad mosaik av bilder och ljud.
En mässa i moll över den ensamma individens plats i det kapitalistiska samhället.
Åsa Sjöström är född år 1947 i Karlskoga. Bor och arbetar i Stockholm. Studerade konst, konsthistoria och socialantropologi. Filmexamen från Royal College of Art, London. Sjöström arbetar som regissör, manusförfattare, filmpedagog, animatör och fotograf.
Anna Wignell
Textverk The Power of Projections (Potemkin), 2014
Texten The Power of Projections (Potemkin), 2014, baserar sig på den kända stumfilmen Pansarkryssaren Potemkin (1925) och är en fri tolkning av den transkriberade filmen. Filmen är en dramatiserad version av det myteri som ägde rum 1905 då då matroser på det tsarryska örlogsfartyget Potemkin gjorde uppror mot sina överordnande på politiska grunder. Regissören Sergei Eisenstein skrev filmen som en revolutionär propagandafilm, men använde den också som ett tillfälle att pröva sina teorier om “montage”, en klippteknik som utvecklades i syfte att skapa största möjliga känslomässiga återverkan hos publiken. Filmen var ur detta perspektiv väldigt framgångsrik och ansågs därför ha ett stort pontiellt inflytande på politiskt tänkande. Efter att ha censurerats i flera länder visades inte filmen igen förrän i början av 1950-talet.
The power of projections (Potemkin) utelämnar en del av filmens originalscener, andra är omskrivna och förkortade och några är ersatta med beskrivningar av monumentala, målade kulisser som illustrerar originalscenerna. Användandet av illusoriska kulisser är en kommentar till fenomenet “Potemkinkuliss” som sägs härstamma från den ryska fursten Grigorij Potemkin som inför sin älskarinna Katarina II:s resa till Krim 1787 lät bygga teaterdekorationer utefter hennes resväg föreställande välmående byar för att ge intryck av det välstånd han snabbt åstadkommit på den nyerövrade halvön.
Anna Wignell är bildkonstnär utbildad vid konsthögskolan Valand och har en Magisterexamen i fri konst från Kungl. Konsthögskolan. Hennes arbeten har nyligen visats på galleri Sinne Helsingfors, Konstnärshuset, Stockholm och InterAccess Electronic Media Arts Center, Toronto. Arbetandes med installation inbegripande olika medium såsom film, video, text, ljus, objekt mm berör hennes arbete ofta det fimiska rummet.och det rörliga bildmediets förmåga att verka illusionsbildande.
