Köttätare

Gunilla Witt / Rubicon

Under en promenad såg jag ett gammalt zebraskinn i skyltfönstret till en antikvitetsaffär. Det låg behagfullt utsträckt under en rokokobyrå. Det tillplattade huvuvdet, svansen och manen var i perfekt skick. Det svartvita mönstret vindlade intrikat över pälsen. Det var ett vackert lik.
Den säregna kombinationen av päls, mönster och kropp väckte fantasier om det som hänt. Slaktad, preparerad och uppsikad för att betraktas och beundras.Jag gick in för att fråga efter priset. Det var högt.
En monsterfilm, en bild av Vasarely har inspirerat Zac och mig till detta korta stycke.
På scenen: ett zebraskinn och entankfull kvinna.
Jag är intresserad av att hitta det avskalade uttrycket i dansen. Allt måste sägas med minsta möjliga marginal.
Gunilla Witt, ur programmet, februari 1992