Det muterade paradiset - Bildbeskrivning
Margaretha Åsberg / Pyramiderna
I ett scenrum som är belagt med ett koppargolv och utrustat med elva olika stålrörskonstruktioner, bland annat en minilinbana för råa köttbitar reciterar en smutsig - aplik - man Heiner Müllers text i en deklamatoriskt högspänd stil. Detaljerat och ur ständigt skiftande perspektiv beskrivs (den icke-existerande) bilden. En kvinna i trasig regnrock, med foton hängande kring halsen, gör entré och rör sig med barnsliga danssteg. Som sprungen ur en Magritte tavla rör sig en stelt leende man med fågelklo och ett fågelskri på läpparna.
- “...men jag böjer mig för Åsbergs scenografiskt verksamma fantasi och för hennes envetna utforskande av förbindelsen mellan föremål och mänskliga kroppar, suveränt gestaltad i slutbilden där dansarna skrattande rullar runt, inneslutna i eleganta ståltrådskokonger. En smått genial bild av vår tillvaro, från vaggan till graven.” Gunilla Jensen Svenska Dagbladet 1991-03-12
- “Denna andra del är mer fantasieggande, om än mer makaber, än den första delen. Sammanfattningsvis kan sägas att den öververklighet som skildras med rötter i vad som kan kallas västerländsk civilisation, ger kalla kårar. Nog kan vi annat vi människor än låta våra relationer muteras?” Susanne Sigroth-Lambe Uppsala Nya Tidning 1991-03-15
Medverkande
| Regi | |
|---|---|
| Text |
|
| Scenografisk realisering | |
| Aktör |
|
| Objekt |
|
| Scenografi | |
| Ljusdesign | |
| Kostym |
