Destination Atalante
Höstens Destination Atalante utmärktes av en vilja att blanda det fördjupade konstnärliga samtalet med burleska samtidskommentarer och musikaliska och visuella utblickar. Ena halvan av programmet ägnades åt en konstnärsgäst som samtalade med programledaren Uncas Rydén och i förekommande fall visade utdrag ur sin produktion. I den andra samsades den musikaliska gästen (som alltid utgjordes av en sångerska från Göteborg) med en alldeles färsk video som uppmärksammade en företeelse i tiden. De flesta av dessa stod filmaren Kia Nordqvist för. För det burleska svarade den panel som utgjorde Big Brothel, Destination Atalantes svar på dokusåporna. I början av varje föreställning ställdes de fem i panelen inför en (ofta existentiell) fråga som de skulle diskutera och förhoppningsvis lösa under programmets gång. De dryftade problemet utanför salongen, men länkades med kamera till storbildsduken på scenen där publiken gavs löpande uppdateringar. Den ofta olösbara frågeställningen borgade tillsammans med formatet och självklara tekniska förvecklingar för många dråpliga situationer. För den musikaliska inframningen svarade under hösten en pianotrio.
Destination Atalante under våren 2001 skilde sig från höstupplagan så tillvida att fokus i ännu större utsträckning lades på samtal, debatt och diskussion. I regel gästades kvällarna av en verksam konstnär och någon med annan anknytning till kulturlivet. Den musikaliska inramningen bestod huvudsakligen av kommentarer från konferenciererna Niklas och Uncas Rydén i form av betraktande originaltexter till kända melodier. Ambitionen var att fördjupa samtalet om samtidskonstens villkor, både ur konstnärlig och konstpolitisk synvinkel.
