Hum
Marc Hwang
Verket inleds av en innerlig duett mellan de gulklädda dansarna, vars dräkter, skjorta och knäbyxor, ger dem ett naivt barnsligt drag. De genomför ett ritualiserat spel kring livet och döden, offer och tillbedjan som utvecklar sig till en allvarsam lek med fokus i en skulptur - en votivsten? - dold av ett skynke, som förvandlas till slöja och svepning. Tystnaden som präglar verket bryts i avslutningen när tunga orgelklanger av Arvo Pärt sveper in dansarna och scenrummet i sakral mystik.
- “Med Hum vill Marc Hwang säga något om samspelet mellan människan och naturen, om vår längtan att behärska dess starka krafter och om den befrielse vi kan uppleva när vi trots allt låter oss övermannas.” Gunilla Jensen Svenska Dagbladet 1993-08-23
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Dans | |
| Musik | |
| Dans | |
| Scenografi | |
| Ljusdesign | |
| Kostym |
