Hjortstaden
Susanne Jaresand
Hjortstaden har fått sitt namn från en dikt i Katarina Frostenssons diktsamling Joner och med föreställningen - där Frostensson själv läser sina dikter på band - ville Susanne Jaresand och Pia Forsgren förmedla fragment av författarens världsbild. Jaresand, som ursprungligen är musiker, ville skapa en upplevelse av dansens egen inneboende musik, så som den tar sig uttryck i kroppens synbara och metaforiska rörelser. Ett utmärkande drag för Hjortstaden är att dikt och rörelse aldrig förekommer samtidigt i verket utan avlöser varandra.
Verkets första del beskrevs av Jaresand som bestående av "ren" koreografi i kontrast till den andra delen som även innehöll scenografi i form av tre filmdukar. Tre olika filmer projicerades på dukarna, filmer i vilka Forsgren associerat bildmässigt kring tre dikter - Park, Hjortstaden, Moira - av Frostensson.
Temat "språk och dans" som är centralt i föreställningen var vid denna tid centralt i Jaresands och Forsgrens samarbete och tidigare hade de skapat ett tiotal gemensamma miniföreställningar på detta tema.
