Teaterbaren/Sarah Kane
Cinnober Teater
TEATER CINNOBER OM KVÄLLENS DRAMATIKER
Under Sarah Kanes korta karriär som dramatiker fanns en stark utveckling, där hon tog avstamp i det klassiska, välgjorda, anglosaxiska dramat och gick mot en alltmer uppbruten form. Bara rummets konkreta enhet, förstådd som själva teaterscenen, återstod till slut, efter att tidens och rummets enheter för varje ny pjäs upplöstes. Hennes dramatik tycks hamna i teatertextens slut, i en slags ändstation.
Men det Sarah Kane gjorde var att peka ut möjligheterna hos teatern. I hennes texter finns en implicit kritik av hur texter får och kan se ut. Det finns stor tilltro till uttrycksmedlen och teaterns arbetare i det hon skrev. Kane trodde på teatern som konst, men hon visste också mycket väl vad som inte fungerar, vad som inte har någon verkan, den teater som med smarta knep försöker förföra åskådaren med en estetik som redan förbisprungits av andra konstarter. Teatern, verkar Kane säga, är som bäst när den spelar på publikens nervsystem, går vägen genom magen, samtidigt som det inte för en sekund görs avkall på den litterära kvaliteten i materialet. Texten är ofta full av referenser till annan litteratur, såväl som till den politiska verkligheten. Hon erbjuder en känslomässig och intellektuell utmaning, och talade gärna om teater som ”experiental” istället för ”experimental.”
Kanes texter är dessutom genomärligt skrivna. Ofta innehåller de minst minst en person, som Kane identifierade sig starkt med, och som var besatt av ärligheten. Det är viljan att leva ett sant och ärligt liv som är en av de krafter som bär pjäserna framåt. Samtidigt är de personliga gestaltningar av kärlekens möjligheter. Rikedomen i Sarah Kanes pjäser gör att det finns stora möjligheter till
tolkning och olika typer av gestaltning. Att hon dog ung, vid 28 års ålder, med endast fem efterlämnade fullbordade pjäser, har bidragit till en mytbildning kring hennes person. Denna skymmer ofta den kraft som finns itexterna. Fem år efter hennes död får vi förhoppningsvis nu se vad dessa pjäser pekar ut för möjligheter för den svenska teatern i de aktuella svenska uppsättningarna på Riksteatern och Teater Giljotin hösten 2004.
