Betty the Yeti
I en minimalistisk scenografi inramad av ett lika minimalistiskt ljudcollage vaknar tre varelser, två kvinnor och en minotaurliknande manlig gestalt, långsamt till liv. Trevande försöker de (åter)finna sin frihet i rörelsen men återvänder slutligen till utgångspunkten, till dvalan, kvinnorna till sina sarkofagliknande stålbehållare och minotauren till sin trapets.
- “Rummets vithet och Jens Sethzmans raffinerade ljusdesign skapar en tät upplevelse av deja-vu - betraktaren står där och bevittnar seendets under: tankarna går till Pompei med dess "frysta" ögonblick ur ett liv som en gång levdes, eller till det imaginäras resa mellan fossiler och levande materia. Tragiken i upplevelsen av det sedda - ögonblickens smärtsamma flykt undan tid och rum - naglas fast i åskådarens medvetande. Betty the Yeti är ett ovanligt modigt stycke meditativ danskonst.” Ingamaj Beck Aftonbladet 1995-06-08
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Dans | |
| Scenografi | |
| Objekt |
|
| Ljusdesign | |
| Musik |
|
