Work in progress/Sov, tänker hon

Gunilla Witt / Gunilla Witt Dans & Poesi

Kvinnan har rest till Varberg för första gången i sitt liv. På kvällen äter hon skaldjur på en restaurang tillsammans med den man hon stämt möte med. Hon känner inte igen honom. Hon vädjar bland räkor och kräftor: Förstår du? Förstår du vad jag menar? Hon längtar efter ensamheten på hotellrummet. Hon tänker sparka av sig skorna, knäppa upp kjolen och tända en cigarett. Nästa dag promenerar de längs stranden. Det är i början av mars och vinden är fuktig och rå. Hennes tweedkjol räcker nedanför knäna. Han går hela tiden fortare än hon. De stannar till vid ett övergivet sommarhus. Altandörren står på glänt. Han lägger sig raklång på stengolvet i rummet som vetter mot stranden. Hon sätter sig bredvid honom och tar upp cigarettpaket och tändare ur sin rockficka. Hon tänker att hon rest till Varberg för att byta landskap, ord och kropp. Men havet och stranden ser ut som en fransk film. Hon kan inte minnas en enda replik. Nu har hon bara kroppen. Den tunga tysta kroppen bredvid henne. Hon fyller lungorna med rök och lägger sitt huvud på hans mage. Sov, tänker hon.
Det andra stycket i trilogin De döda duetterna utgörs av Moder, i dina händer överlämnar jag min skit (Premiär 12 sept 2002).