När jag blev japan
Ami Skånberg Dahlstedt
Flickan Rödläpp reser långt bort med båt, bil och flyg för att slutligen landa i Japan. För den storögda publiken var det enkelt att slå följe med den egensinnigt nyfikna Rödläpp på hennes upptäcksresa i en annat liv i alldeles nya situationer; i ett tehus, att sova på japanskt pendeltåg, bli samuraj eller geisha. Man fick också lära sig räkna på japanska. Koreografen, filmaren och dansaren Ami Skånberg Dahlstedt speglar kärleksfullt kulturkrocken mellan det folkloristiskt svenska och det traditionellt japanska, baserat på hennes egna erfarenheter från två längre vistelser i Kyoto. Hon använder sig av nihon buyo – den traditionella japanska solodansen – tillsammans med videoprojektioner och en både lekfull och filosofisk dialog med barnen, baserad på månghundraåriga texter om te, fäktning och körsbärsblom.
- Första speldatum: 2002-03-15 på Atalante
- Längd: 45 minuter
- Genre: Dansteater
- “Ichi, ni, san. Ami Skånberg Dahlstedt dansar fram Hemlandssverige, resan, ankomst och teceremoni. Hon låter vita björkar och guldröda vikskärmar vara ram runt föreställningens egentliga centrum: att vara främling. Att vara främmande för språket, för rummen, för kläderna, för människorna. Det är ett välgörande omvänt perspektiv på en fråga som ofta gestaltas och diskuteras utifrån att vara utomeuropeisk i Europa. Ami både dansar och talar, filmbilder kompletterar. Med rörelsernas språk blir åtskilligt belyst kring två kulturers hållning gentemot kropp, individ och synen på sitt eget jag.” Margareta Sörensson Expressen 2002-04-01
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Video | |
| Originalmusik | |
| Dans | |
| Scenografi | |
| Kostym | |
| Ljusdesign | |
| Produktion |
