Sov, tänker hon.
Gunilla Witt / Gunilla Witt Dans & Poesi
Kvinnan har rest till Varberg för första gången i sitt liv. På kvällen äter hon skaldjur på en restaurang tillsammans med den man hon stämt möte med. Hon känner inte igen honom. Hon vädjar bland räkor och kräftor: Förstår du? Förstår du vad jag menar? Hon längtar efter ensamheten på hotellrummet. Hon tänker sparka av sig skorna, knäppa upp kjolen och tända en cigarett. Nästa dag promenerar de längs stranden. Det är i början av mars och vinden är fuktig och rå. Hennes tweedkjol räcker nedanför knäna. Han går hela tiden fortare än hon. De stannar till vid ett övergivet sommarhus. Altandörren står på glänt. Han lägger sig raklång på stengolvet i rummet som vetter mot stranden. Hon sätter sig bredvid honom och tar upp cigarettpaket och tändare ur sin rockficka. Hon tänker att hon rest till Varberg för att byta landskap, ord och kropp. Men havet och stranden ser ut som en fransk film. Hon kan inte minnas en enda replik. Nu har hon bara kroppen. Den tunga tysta kroppen bredvid henne. Hon fyller lungorna med rök och lägger sitt huvud på hans mage. Sov, tänker hon.
Koreografen och poeten Gunilla Witt lämnar soloformen och låter den ensamma kvinnan från tidigare dansverk möta en man. Hennes nya trilogi har duetten och dialogen i fokus och inleds med verket Sov, tänker hon. Föreställningen repeterades inför publik under Göteborg Dans & Teater Festival i augusti och hade premiär under Bokmässan.
Witt har sedan 1990 blivit uppmärksammad för sina egensinniga solodanser där hon blandar dans och poesi. I sitt arbete utforskar hon bilder och idéer av kvinnokroppen. Solot The madwoman in the attic (premiär hösten 1998, på Atalante), inspirerat av romanen »Jane Eyre« (Charlotte Brontë, 1847) bildade sista delen i Witts danspoetiska solotrilogi för ord och kvinnokropp. Trilogin inleddes 1994 med Den installerade kvinnan, vilket var en dans för en kvinna i ett akvarium, och följdes 1997 av Perforera honom! som sattes upp i en övergiven sjukhus-korridor.
Sov, tänker hon. Kvinnan har rest till Varberg för första gången i sitt liv. Nu sitter hon på golvet i ett övergivet sommarhus och röker. Bredvid henne ligger en sovande man. Hon ser ut mot havet och tänker att det liknar en fransk film. Duetten, som leker med kvinnlig aktivitet och manlig passivitet, ackompanjeras av tonsättaren Niklas Rydén på gitarr. Han spelar en bossanova och kvinnan börjar sjunga för sig själv. Publiken, begränsad till 40 personer, sitter utefter de vita innerväggarna och betraktar dramat som pågår på golvet. Dramat mellan kvinnan och en sovande man i ett hus vid Kattegatt. Kvinnan dansas av Anna Westberg och den sovande mannen av Mark Blomgren.
»Jag ville göra en kärleksdans mellan en vuxen man och en vuxen kvinna där hennes tankar och fantasier är i centrum, något som jag själv längtat efter att få se gestaltat på en teaterscen.«
Gunilla Witt
Med stöd av Statens Kulturråd, Göteborgs Kommun, Konstnärsnämnden.
