Quasi una fantasia
Ivan Ossoinak
Verket är inspirerat av myten om Orfeus och Eurydike och utspelar sig i en scenbild som präglas av fragmentarisering och sönderfall. Iförd en dräkt beströdd med reflekterande spegelskärvor famlar Eurydike i den nya obekanta världen (dit hon tagit sig nedglidande på en trapets) medan en förtvivlat frustrerad Orfeus kämpar för att återfinna sin maka. I inledningen står han på huvudet i en glaslåda och sjunger ut sin trånad i en aria ur Glucks Orfeus, som han återfinner i ett kort möte innan döden på nytt skiljer dem åt.
- “Saila Korhonen är en säregen dansare. Hon kan växla mellan det exakta i en ren armrörelse och uttryck som för tankarna till ilskan hos en förorättad maka. Ossoniak själv gör en kraftfull Orfeus som med förtvivlans frustration sprattlar i underjordens vassa garn. ” Anna Ångström Svenska Dagbladet 1997-10-12
- “... scenografin består av en sönderriven fond och pappersbitar, travade bredvid pianot där Alexandra Czarnecki Plaude spelar med glöd och galenskap. Saila Korhonen kommer nedglidande i en trapets och duetterna mellan henne och Ivan Ossoniak får stundtals luften att vibrera. Vart myten kommer in är mer oklart - kanske är det i kung Oiagras ord till Orfeus som är ledmotivet i "Quasi una fantasia": Du är galen om du tror att du kan påverka gudarnas beslut. De som går till underjorden kan aldrig komma tillbaka. ” Cattis Grant Dagens Nyheter 1997-10-15
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Musik | |
| Dans |
|
| Musiker |
|
| Scenografi | |
| Ljusdesign | |
| Kostym |
