Den installerade kvinnan

Gunilla Witt Dans & Poesi

För att upplösa det perspektiv som uppstår i det konventionella scenrummet flyttar hon gärna sina danser till rum som höjer intimiteten.

Den installerade kvinnan II/Atalante 1 mars 1995
Genom en vanlig ytterdörr stiger publiken in på scenen, det första rummet. Röda väggar omsluter små grupper av stolar och låga bord där samtal kan föras över glasen, som vore publiken på en bjudning. Man plockar själv sitt glas ur skåpet och fyller det med vin. Intimiteten är verklig, bara tjugo åskådare ryms per kväll. Skärvor av glas skimrar i taket och avtryck av kroppsdelar på väggarna. I nästa rum, trycker Tina kroppen mot akvariets glasväggar till Niklas skärande musik av ljud av glas. Gunilla Witt bryter sorlet med sin poesi.
Hälften av texterna har följt med från Vallgatan, resten är nya.