Rotorelief
KammarensembleN / Ivo Nilsson
1926 presenterade konstnären Marcel Duchamp, fotografen Man Ray och regissören Marc Allegret en sju minuter lång film där man kunde se ett antal snurrande cirkelformade skivor med texter och med olika optiska mönster. Filmen hette Anémic-cinéma och skivornas texter bestod av ordlekar av det slag som Duchamp var mycket förtjust i. De här skivorna kallades Rotorelief.
Duchamp gjorde senare ett antal roterande optiska Rotoreliefer som massproducerades för att placeras på en grammofon. När man betraktade de roterande skivorna uppstod spiraler och andra former men också en viss djupverkan.
När tonsättaren och trombonisten Ivo Nilsson för första gången såg de snurrande skivorna blev hans första tanke: "Hur låter en Rotorelief?" Inspirerad av de optiska skivorna skrev Ivo då tolv korta stycken för kammarensemblen. De är helt instrumentala och bildar en svit som kan framföras separat. Han skrev därefter ytterligare 17 delar till lika många Rotoreliefer varav nio tolkade de textskivor som visades i filmen från 1926. Texten reciteras eller sjungs.
Duchamps ordlekar avspeglas också i musikens material och struktur och hela klangbilden är inspirerad av Rotorelieferna. Rotorelief inleds med ljud från en filmprojektor och stråk-sektionen spelar till en början med roterande trätrissor för att kunna ta med projektorljudet in i ensemblen. Här spelas också på glas och i vatten, med schackpjäser, mynt och saxar. Även gnisslande ljud från bestick på en tallrik finns inkomponerat. På så sätt blir de här objekten (som förekommer i texterna eller på något annat sätt har anknytning till Duchamp) en slags klingande "ready-mades" av det slag Duchamp själv uppmärksammades för.
