Måsen
Anton Tjechov / Lars Norén
Riks Drama
Måsen - med lätthet och längtan
Riks Dramas stora satsning i höst är Anton Tjechovs klassiska pjäs Måsen. Lars Noréns uppsättning kommer att turnera över hela landet under hösten 2001 och våren 2002.
I Lars Noréns regi är handlingen förflyttad till nutid och kommer med en lätt och längtansfull ton berätta historien så att människor idag känner igen sig. Det handlar om människans relation till sig själv och till andra. Lars Norén berättar:
- Måsen är en fantastiskt bra pjäs. Den är tidlös och handlar om de stora frågorn: kärlek, skapandet, åldrandet…men framför allt handlar den om kärlek, kärleken mellan mor och son, mellan man och kvinna….kärleken till människor man inte kan få. Att bli älskad av någon man inte kan älska tillbaka. Vi alla har kommit i beröring med det. Och det är det som pjäsen återger på ett sånt vackert, starkt och musikaliskt sätt. Och han fortsätter:
- Den är alltid lika stark - även om man ser en ganska dålig uppsättning av en Tjechovtext så är texten i sig så oerhört bra att den är värd att sitta och lyssna på. Tjechov är ju outtömligt. Ibland kan man fråga sig om vissa dramatiker är bra för att dom spelas så mycket eller om dom spelas så mycket för att dom är bra. Båda svaren är kanske sanna. Men en text som tar sig genom så många tider och så många rum och som fortfarande lever, det är ingenting man kan härma. Man kan bara bli inspirerad av det.
Lars Norén har till uppsättningen valt en ensemble med både nya och välkända ansikten: Chatarina Larsson - frilans, tidigare på bland annat Skånska Teatern och Dramaten, Eva Millberg som kommer från från Dalateatern, Åsa Persson - från Malmö och senast med i Fru Marianne på SVT, Maria Heiskanen - tidigare med i bland annat Shikasta och Unga Riks på Riksteatern, Vineta Lyxell - från Tyst Teater på Riksteatern, Svein Tindberg - från Nationalteatret i Oslo, Michalis Koutsogiannakis - aktuell från filmen och TV-serien Det nya landet och den kritikerrosade Kommer och försvinner av Norén, Björn Bengtsson - från Malmö och senast med i Fru Marianne på SVT, Per Burell - från Riksteatern där han bland annat medverkat i Unga Riks uppsättningar och Skuggpojkarna av Norén, Sölve Dogertz - från Riksteatern och medverkade bland annat i Skuggpojkarna, Bengt CW Carlsson - frilans och tidigare på bland annat Unga Riks, Friteatern och är just nu på Upsala Stadsteater.
Pjäsen är till formen enkel och avskalad. Scenografin är gjord av Caharles Koroly som tidigare arbetat mycket tillsammans med Norén, senast i Primo Levis Om detta är en människa, och föreställningen är ljussatt av Erik Berglund, även han jobbade med Om detta är en människa.
Syftet med Riks Drama är att berätta om vårt samhälle och de dolda rummen, att använda teatern i samhällets tjänst, som forskning. Teaterns uppgift är även att utveckla människans inlevelseförmåga, för utan empati återstår endast det kalla, råa. Temat under de första spelåren är brott och straff, gott och ont, friskt och sjukt. I ledningen för Riks Drama sitter Lars Norén, Ulrika Josephsson och Lennart Hjulström.
Lars Norén om Måsen
(Videointervju gjord i januari 2001)
Varför Måsen?
Varför ska man sätta upp Måsen? Den frågan har jag ställt till alla de skådespelare som jag har träffat inför rollbesättningen av Måsen. Och alla är gett samma svar, inkl jag själv: för att det är en fantastiks bra pjäs.
Den är tidlös och handlar om de stora frågorna: kärlek, skapandet, åldrandet,……konflikten mellan den nya teatern med de nya formerna och de nya uttrycken och den gamla teatern med de gamla formerna och de gamla uttrycken.
Men framför allt handlar den om kärlek, kärleken mellan mor och son, mellan man och kvinna….kärleken till människor man inte kan få. Att bli älskad av någon man inte kan älska tillbaka. Vi alla har kommit i beröring med det. Och det är det som pjäsen återger på ett sånt vackert, starkt och musikaliskt sätt.
Den är alltid lika stark - även om man ser en ganska dålig uppsättning av en Tjechov-text så är texten så oerhört bra att den är värd att sitta och lyssna på.
Jag har alltid längtat efter att sätta upp Tjechov och framför allt Måsen. Inte minst nu, efter de här väldigt tunga och svarta dramerna så behöver vi och vår publik glädje, ljus, skönhet, längtan och allt det finns i Måsen.
Jag är inte dramatiker när jag ser Tjechov, jag är åskådare. Jag vill så gärna gå upp och sätta mig i det där rummet där hans människor är, gå upp på scenen. Jag känner så i förhållande till vissa pjäser: jag vill vara med, jag vill vara där.
Tjechov är ju outtömligt. Ibland kan man fråga sig om vissa dramatiker är bra för att dom spelas så mycket eller om dom spelas så mycket för att dom är bra. Båda svaren är kanske sanna. Men en text som tar sig genom så många tider och så många rum och som fortfarande lever - det är ingenting man kan härma. Man kan bara bli inspirerad av det.
Han ger mig alltid lust att skriva. Skriva på nytt och att fortsätta söka på scenen.
"Den moderna teatern är en värld av pundhuvuden", sa Anton Tjechov
Anton Tjechov, 1860-1904, rysk författare, växte upp under enkla förhållanden som sonson till en livegen. Fadern var specerihandlare. Anton läste till läkare och skrev humoristiska noveller i skämtpressen för att hjälpa till med försörjningen hemma. Efter examen arbetade han som läkare bland de fattiga i Moskva.
Anton Tjechov skrev dramatik redan i gymnasiet, men den första bevarade pjäsen spelades först på 1920-talet. Han hade bättre lycka med helaftonspjäsen Ivanov och en handfull enaktfarser, främst Björnen (1888), Ett frieri (1889), Tragiker mot sin vilja (1889) och Bröllopet (1890).
De två förstnämnda svarade 1916 på Blancheteatern för den svenska introduktionen av Tjechov.
Efter en mindre lyckad premiär på Skogsspöket i Moskva 1889 övergav han för en lång tid teatern och utvecklade istället sin novellkonst.
1892 flyttade Tjechov ut på landet utanför Moskva för att skriva på heltid. Han var sjuk i lungtuberkulos sedan åtta år. Han ville inte visa det för sin omgivning, men han behövde vård. Han kom också att ägna mycket av sin tid till att bekämpa koleran som härjade i området.
Trots att han ansåg att “den moderna teatern är en värld av pundhuvuden” kom han igen med Måsen 1896 på Alexdrinskteatern i S:t Petersburg. Det blev ett fiasko. Tjechov ville nu lämna teatern för alltid men ångrade sig och skrev Onkel Vanja, som var en vidareutveckling av Skogsspöket.
Det var inte förrän Konstnärliga teatern och regissören Stanislavskij spelade Måsen 1898 och sedan Onkel Vanja 1899 som storheten hos Tjechov upptäcktes. Men själv var han inte förtjust i regissören Stanislavskijs detaljrealism och långsamma vemodsfyllda tempo.
1899 tvingades Tjechov av hälsoskäl att bosätta sig i Jalta på Krim. Här skrev han direkt för Konstnärliga teatern Tre systrar (1901) och Körsbärsträdgården, uruppförd på hans födelsedag den 17 januari 1904. I juli samma år avled han i den tyska kurorten Badenweiler och forslades till Moskva i en godsvagn märkt “färska ostron”.
