Masters off the Universe - ett uppförande
Gustavo Aguerre
Masters off The UniverseJag vet att experiment inte är trendigt, men jag måste erkänna att "Masters" är ett experimentellt uppförande. Jag menar, jag vet inte om någon gjort något liknande förut och det bryr jag mig inte om, för en sak är säker: vi har det inte.
Konstnärer har alltid och kommer alltid att agera som den "verkliga" journalisten: att spegla bilden av vår tid, medvetet eller omedvetet, fragmentariskt eller helt, antagligen är det konstens funktion: att fånga tidens anda, att samla in och reproducera spåren som mänskligheten efterlämnar och gissa deras mening och konsekvens.
"Masters" är baserad på några av de symptom som ger form åt det karaktäristiska i vår tids samhällsbild över hela världen:
överinformation - desinformation
programering - meningslöst agerande
kommunikationsmedia - förmedla banaliteter
skapande - marknadsanpassning
superspecialicering - förlorad helhetssyn
Spelregler
Idén är att provocera en scenisk situation, relativt koordinerad men mest oförutsägbar: som människor i en park en sommardag, eller på en central gata i en storstad, etc.: En skenbart kaotisk koreografi, tillfällig, men samtidigt befinner sig alla på samma plats av en speciell anledning, agerar efter en särskild plan, allihopa efter en egen plan och tillsammans efter en osynlig huvudplan: ett agerande som svarar mot en gömd och invecklad kod.
System
Jag föreslår de medverkande några olika aktiviteter att framföra: sjunga, dansa, säga en text osv. De må vara professionella eller inte. men ändå, vad de än väljer att framföra kommer att vara en del av deras egen vardag: de skall göra vad de vill göra och så som de själva vill. De gör sin egen koreografi, bestämmer själva sina kläder, utseende, sånger, texter osv. Vad de framför är helt och hållet resultatet av deras eget individuella arbete.
Jag kommer att vara den faktor som provocerar "tillfälligheten" eller vara just "tillfälligheten".
Jag tar alla dessa handlingar och använder dem som färger och målar en bild. Så vad jag gör är ett partitur, en komposition av detta agerande. Jag kommer att spela in på kasattteband i en bestämd ordning de olika sakerna de skall göra som de själva valt. Var och en har sin egen sk freestyle-bandspelare med sin personliga kasette. En har musik på sitt band en annan tystnad en tredje en uppmaning att läsa en text och alla startar sina bandspelare på en gång. Detta lämnar helt åt åskådaren att ge mening åt vad de ser, ett slags collage eller färger som en abstrakt målning.
Det är teater utan dramaturgi, balett utan koreografi och innehåller musik utan att vara en konsert. Allt sker utan någon synlig orsak som i verkligehten, som folk på gatan eller folk i parken, jag försöker visa det som det är. Syftet är inte att ge något logiskt förlopp dvs en dramaturgi på klassiskt vis, skapa atmosfär, visa olika situationer ur livet och i samhället och att av det göra poetiska sceniska kompositioner.
Existerar det någon plan som involverar oss allihop utan att någon av oss vet det? Eller är livet och mänskligt beteende bara en kedja av tillfälliga händelser, utan någon plan eller särskild mening.
Gustavo
(Text av Gustavo Aguerre i programbladet till "Masters off the Universe", 1989)
