Kritikersamtal
Margaretha Åsberg
Utdrag ur samtalet:
Margaretha Åsberg inledde samtalet med att slå fast att dansen och kulturen i och med maktskiftet är i behov av att skapa nya strategier för att motverka den bristande insikt man redan nu kunnat se resultat av hos den nya regeringen.
Lis Hellström-Svenningson betonade vikten av att de dansare och koreografer måste ha mod att tro på sin konstnärliga verksamhet. Hon har också noterat ett stort mått av optimism, men också en stor vilsenhet, hos de unga dansarna och kanske är detta typiskt för vår post-post-moderna tid där strukturerna faller sönder.
Danjel Andersson riktade uppmärksamheten på de nya medierna som ger ökade möjligheter åt att dokumentera, spara och sprida scenkonst. Han ansåg också att det individuella modet hos scenkonstutövarna var stort men att strukturerna ofta var ett hinder.
Margaretha Sörensson lyfte fram problematiken med att sätta upp dansverk, för att hålla dem levande och kravet på nyproduktion och nyskapande. Hon tog också upp tanke på ett repertoarkompani, hon anser att det redan finns ett sådant - Cullbergbaletten.
Claes Wahlin förklarade orsaken till avståndet mellan den vanliga publiken. På grund av att kritikerna ser så mycket kan de förefalla "gnälliga", men detta beror på att om man ser mycket får man också höre krav på det man ser.
Lena Andréns förslag på en lösning på problemet med dansens korta minne var att ge koreografer och grupper medel för att kunna sätta upp äldre verk. Däremot var hon skeptisk till statsskapade nya institutioner som ett modernt repertoarkompani eftersom det politikerna skapar kan de lika lätt lägga ner.
