THE LAC OF SIGNS
Andros Zins-Browne
När i dansens historia blev användandet av berättande impopulärt och dessutom ocoolt? Det tidiga avantgardet inom dansen tog starkt avstånd ifrån fiktionen som ett verktyg då det distraherade publiken ifrån det verkliga, ifrån kroppens och tankens materialitet, ifrån nya sätt att uppleva. Men kastade vi ut barnet med badvattnet när vi gjorde oss av med historieberättandet? Hur kan historieberättandet idag vara ett medel för att möta komplexiteten i våra samtida berättelser?
Med dessa frågor i åtanke och i ett försök att återberätta den kanoniska Svansjön skapade jag mitt nya verk, The Lac of Signs. I en absurd gest mot dansens både intima och impotenta förmåga att berätta en historia, återtolkar The Lac of Signs balettens historia genom att multiplicera berättelserna som framförs, men reducera berättarna.
Om en bok bestående av många röster var en kropp, hur skulle en sådan kropp då tala? Hur skulle dansens brister som teckensystem möta den textuella komplexitet som den moderna litteraturen introducerade? Jag och min samarbetspartner Chrysa Parkinson har inspirerats av metoder närmare besläktade med nutida fiktivt författande och börjat skriva ett libretto. Detta libretto försöker berätta och återberätta Svansjön med hjälp av en ensemble bestående av ignoranta berättare, otillåtna karaktärer och avvikande google-sökningar. I ett frånvarande centrum finns Svansjöns originalberättelse, en intrig som verkar nästan som ett olycksfall i sitt eviga försöka att hitta sig själv. Det slutgiltiga resultatet, som existerar i två former (ett tryckt libretto som ges till publiken och ett hologram av Chrysas performance) ger oss den analoga kroppens berättelse, när den försvinner in i sin virtuella dubbelgångare.
Medverkande
| Koncept | |
|---|---|
| Koreografi | |
| Koreografisk assistans | |
| Dans | |
| Video | |
| Kostym | |
| Ljus | |
| Teknik | |
| Produktion |
