Little Red Riding Hood
Henriette Pedersen
“There are frightening male figures abroad in the woods — we call them wolves, among other names — and females are helpless before them.”
I den tredje och sista delen av Henriette Pedersens trilogi Riding Romance kommer nationalromantiken till uttryck genom berättelsen om Little Red Riding Hood. Äventyret om Little Red Riding Hood och Vargen har existerat i många varianter och den versionen vi i dag känner till bäst kommer är hämtad ur Bröderna Grimms sagosamling från 1812. Precis som Svansjön, den första delen av Pedersens trilogi, är också Little Red Riding Hood en historia om kvinnor berättad av män.
Ogifta kvinnor från denna tid blev ofta refererade till som ”små flickor”, vilket innebär att Little Red Riding Hood lika gärna kan ha varit en vuxen kvinna. Fransmannen Charles Perraults version av äventyret ifrån 1697 handlar om en ung kvinna som blir lurad till sängen av vargen efter att han ätit upp hennes farmor. Äventyret slutar verkligen illa, vargen äter upp Little Red Riding Hood.
Bröderna Grimm introducerade Jägaren. En stor, stark man som räddar Little Red Riding Hood ur katastrofen. Sensmoralen är den samma: unga kvinnor bör inte gå ensamma i skogen. De bör hålla sig till den breda stigen och ta ansvar för att inte bli lurade av förklädda vargar.
Här har vi att göra med ett romantiskt verk som över två hundra år senare fortsätter att ha en normativ funktion i förhållande till hur kvinnor bör uppföra sig. Äventyren är ofta groteska och har blivit censurerade för att bli mer tillgängliga för barn, och då har några av de mer explicita och kontroversiella elementen i historien blivit bortplockade.
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Dans | |
| Ljus | |
| Musik | |
| Kostym | |
| Text | |
| Producent |
