Dig som jag anropar med fasa
Birgitta Egerbladh / Barbro Smeds
I ena hörnet av scenen flammar en elektrisk eld på ett altare, i andra hörnet ett tält belyst av en målad måne medan skymningen breder ut sig över Nybrovikens böljor utanför de höga fönstren.In i detta kontemplativa lugn rusar en skock muntra män i vindtygsjackor och pannband, likt upptäcksresande planterar de en flagga som på sitt nyerövrade område - passionens triangel belägen mellan hjärna, hjärta och kön.
- “Till sin kärna är 'Dig som jag anropar...' en betraktelse över mannens ovilja att verkligen se den andra, framför allt när det är en kvinna. ” Horace Engdahl Dagens Nyheter 1988-06-12
- “Man kan tycka mycket om 'Dig som jag anropar med fasa' och antagligen litet också/.../Man kan invända mot bilden av kärleken som högre - och bättre - stadium/.../Men det översvallande och högtidliga bryts effektivt med visslad marschmusik, publiken skrattar hjärtligt åt de punkterade abstraherade själsligheterna och kanske åt sig själva.” Lars Ring Svenska Dagbladet 1988-06-03
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Text | |
| Dansteateraktör | |
| Scenografi | |
| Dramaturgi | |
| Ljusdesign |
