Lanterna
Floke
Såsom drömmars logik är glasklar men ofattbar, ett tillstånd där djupaste allvar och symbolik kan existera parallellt med det komiskt förlösande – sådan är även den improviserade dansen. Det fria associerandet väver sin egen väv av samband. Varje föreställning av Lanterna är olik den andra, men dessa tre drömbilder återkommer i varje föreställning och fungerar som öar från vilka dansarnas improvisationer tar sin början.
Tre gravida kvinnor i svarta kåpor ligger uppradade på varsin kista
En kvinna stiger ner i en säck och mediterar i sex år
En flicka står fastnaglad och stirrar på en hummer
I Lanterna har Floke tagit ljuset som utgångspunkt för arbetet. De har associerat runt ljuset som källa till liv, ljus som ger färg, riktning, miljö, tidskänsla…
Så här säger ljussättaren Anna Wemmert Clausen:
"Jag fick en idé om ett scenljus i ständig förändring; just när man kommit fram till den färdiga ljusbilden, som i vanliga fall skulle belysa en hel scen, är det dags att överge den för en ny. I kombination med Flokes improvisationer hoppas jag att det ska uppstå nya bilder och möten, saker man inte kunnat förutse. I den första akten har jag lagt ett förprogrammerat ljus som för skeendet framåt. I den andra akten improviserar jag på samma villkor som musiker och dansare."
