Och tiden försvann med solen
Peter Schuback
Tre uppställda notställ med notpappren liksom pekande i olika riktningar... på samma sätt kontrasteras violinsonaten Och tiden försvann med solen trots sin enhetliga struktur av olika kvalitéer, innebörder och riktningar. Även dynamiskt skiftar kompositionen mellan kraftfull frenesi till stilla lyssnande.
Verket, som uruppfördes 1988, ingick i programmet Tidens oordning - tre verk.
- “De musikaliska beståndsdelarna förändras långsamt under gång men det är ändå inte frågan om någon minimalism. Det är ett personligt skrivet stycke med en egen ton och färg. Verket fick en klar och vinnande tolkning av Hans Enflo.” Ulla-Britt Edberg Svenska Dagbladet 1993-05-15
- “Rytmiken, skakningarna och de långa utdragna suckarna från stråken bygger en kropp, fysiskt substantiell. En kropp där Hans Enflo på ett märkligt sätt också ingår. Två kroppar i en.” Bodil Persson Dagens Nyheter 1993-05-11
Medverkande
| Musik | |
|---|---|
| Musiker |
|
