Ojanima - Kroppar genom vatten och eld
Björn Elisson
Den drunknande simmerskan rör sig,
som huvudsimmerska med två bisimmerskor,
i ett svall av androgynda vattenandar...
Inspirerad av Carl Jonas Love Almqvist (1793 - 1866) och dennes bisarra personlighet har koreografen Björn Elisson med dansens språk skapat en lyrisk svit av "tablåer", som mjukt glider över i varandra. Det rör sig inte om någon stiltrogen återgivning från Almqvists tid utan om ett fritt övertagande av ett stycke Almqvist-fantasi. Dansverket samlar sig kring två huvudpunkter: vattenmotivet och törnrosmotivet.
Vattenandar
Carl Jonas Love Almqvist sammankopplade vattnet och det kvinnliga. Han tog upp det gamla svenska ordet van som är liktydigt med vatten (vaner = fornnordiska vattenandar) och menade att det är besläktat med Venus - gudinnan som stiger upp ur havets skum. Enligt Almqvist skulle denna gudinna ursprungligen varit nordisk - inte latinsk.
Den drunknande simmerskan
Hos Almqvist finns det kvinnliga i hans glorifierande av drunkningsdöden, likaväl som han låter kvinna och vatten bli symbol för nyfödelse och nyordning. I hans songe "Den drunknande simmerskan" finns också denna mystiska förankring - i en rätt sällsam förening med hans hängivna Jesustro.
Murnis
De dödas sagor - Kärlekens sagor
Man och kvinna - kanske Almon och Lucinda - dansar en hyllning till Murnis. Hos Almqvist är dödens rike, Murnis, lika mycket kärlekens rike - ty de döda lever och älskar, återfinner och upptänder varandra i ett blomstrande paradis.
- Paus -
Almqvist - Seseman
"var finns en sjö..."
Almqvist gör entré under en av sina många förklädnader, den bisarre diktaren Seseman. När Almqvist från sin exil i Amerika sökte sig tillbaka till Sverige, hade han med sig i bagaget en stor manuskriptlunta, där även "Sesemana" ingick. Med bisarra skämtdikter, s k "schi", över en själslig sugande botten.
Ojanima - Offer
En dansrit, som ansluter till Almqvist intresse för offerriter. I tablån skapas en motsättning: det koreografiska ger en lekfull inramning kring dödsmystiken. Dikt ur sviten "Dödsblodet" av Eva Kristina Olsson och "Ojanima" av CJL Almqvist.
Törnrosvirveln
"Törnrosvirveln" - en dans av "kroppar" - bygger på Coda ur Marianne Linders dikthymn "Kroppar genom vatten och eld".
Den underjordiska rosen
"Den underjordiska rosen" av Marianne Linder anknyter till törnrosmystiken hos Almqvist och till hans religiösa betraktelser. Dansen är utformad i intimt samarbete mellan koreografen och författaren.
Marianne Linder
(ur programbladet till Ojanima - kroppar genom vatten och eld, 1994)
