Jag viskar dig jord
Margaretha Åsberg / Pyramiderna
Mörker täcker scenen, en visuell tystnad som bryts av en intensiv jojk som uppfyller tomrummet och manar fram - skapar - en varelse hårt inlindad snarare än klädd i en dräkt av röda remsor...
Placerade på upphöjda sittplatser utmed scenrummets väggar möter publiken denna av nordisk naturmystik färgade koreografiska diktsvit, baserad på Gunnar Björlings poesi. Verkets kärna är det mänskliga mötets och samtalets skörhet och dess oundvikliga sammanbrott. Inneslutna i en andlös undran inför en tidlös existens skapar koreografi, scenografi och röst avlagringar, som efter förgången tid. Omgivna av ett skiktat ljus som reflekteras i golvets transparenta svarta och gula plexiglasskivorna formar dansarnas flöde av långsamma, spänningsfyllda rörelser ett eget visuellt rum där orden långsamt klingar ut.
- “Man skulle kunna se Jag viskar dig jord som ett stycke totalkonst, en levande målning, ett visualiserat stycke text-musik. Dansarnas rörelser och ljusets, tillsammans med orden som liksom hänger kvar i luften, bildar en visuell, rumslig helhet, som Margaretha Åsberg är ganska ensam om att eftersträva: inte så mycket teater, snarare bilder som långsamt tonas in över varandra. Tillblivelse och försvinnande i naken form.” Ingamaj Beck Aftonbladet 1994-09-20
- “I verkets början gör dansarna entré på scenrummet med vad Åsberg kallar sitt "egyptiska steg"/.../Koreografisk ekvilibrism är bannlyst; här härskar istället ett spänningsfyllt flöde av långsamma rörelser som kontrasteras mot stillhet eller enstaka hopp. På liknande sätt lösgör sig en ensam dansare från flocken av ensamma individer. Beröringarna är få, i gemensamma sekvenser rör sig de sex dansarna var för sig, om än synkront. Flera gånger skrider de fram på raka linjer - mot slutet parallellt som längre versrader.” Peter Bohlin Göteborgs-Posten 1994-09-20
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Text |
|
| Sång |
|
| Röst | |
| Dans | |
| Scenografi |
|
| Ljusdesign | |
| Kostym |
