Hjortstaden
Susanne Jaresand
Klädda i långa broderade fotsida dräkter i höstens färgnyanser och med stramt uppsatt hår rör sig de tre dansarna i inledningen till diktfragment. Kropparnas strama rörelsespråk med fokus på armar och händer som samklingar med diktens sönderrivna form för tankarna till en förspråkliga gryningstid. Nutiden tar dock över i första aktens slutbild där dräkterna går i svart-vitt och i andra akten befinner sig dansarna i ett samtida förortslandskap. Träd, stenar, vatten och hyreshus, även det i mättade höstfärger, projiceras på tre filmdukar. I denna akt är rörelsen snabbar och flyktiigare och fokus ligger på bålen. Det skira tyget i dansarnas klänningar fladdrar och deras långa hår böljar fritt men det skirt poetiskt flyktiga avbryts tvärt när en av dansarna rullar in mot centrum av scenen och rörelsen fryses i en symbolisk korsfästelse.
- “Som sekunderna innan solen går upp, ett utdraget andetag i gryningen. Grått ljus stryker längs med marken, över trägolvet på Moderna Dansteatern. Här rör sig tre kvinnor i fotlånga sakralt associerade dräkter. Broderier på ryggarna och ansiktsmålningarna påminner om naturfolkens tatueringar och förstärker upplevelsen av de schamanistiska undertonerna.” Mårten Spångberg Dagens Nyheter 1994-11-28
- “I andra delen visas bilder i höstligt mättade färger på filmdukar i fonden. Projektorernas surrande blir till dämpad musik, och Ellen Ruges ljus faller vackert över den karga scenen./.../Det finns en poetisk flykt i denna andra sekvens, den låter sig inte analyseras men lämnar efter sig ett stråk av - ja, av poesi. Eller ett budskap från en koreograf, en regissör och en poet: Så här dansar man en dikt.” Margareta Sörensson Expressen 1994-11-29
Medverkande
| Koreografi | |
|---|---|
| Regi | |
| Text |
|
| Röst |
|
| Dans | |
| Scenografi |
|
| Ljusdesign | |
| Kostym |
