Glömskans terräng (1995)
Margaretha Åsberg / Pyramiderna
I fonden oregelbundet utplacerade gamla fönsterbågar med matta glasrutor, till höger en noggrant staplad hög av björkved. Genom en dörröppning syns skymten av en flagnande tapet. Halvvägs ute ur en av montrarna med uppstoppade djur, harar, rävar och kajor ligger en avsvimmad (död?) kvinna. Verket inleds av att en ung kvinna gungar i dörröppningen medan en björns hotfulla skugga växer allt större mot väggen. En liten flicka badas av en sköterska som darrande av skräck flyr med en man när björnen kommer allt närmre. Björnen lyfter upp flickan och vaggar henne i sin famn. Verket fortsätter med korta scener med ett associativt innehåll och utmynnar i ett solo till Gunnar Ekelöfs okroppsliga röst som läser ur Ikon medan dansaren formar sig ömsom till foster ömsom till fågel.
... kvar på scenen ligger de, minnena, som oformliga väl bandagerade och gipsade vita paket som förlorat sin innebörd...
- “Den tystnad som Håfströms arbete innehåller tenderar att dra hela verket in i sig själv, till en bubbla som skall förbli intakt. Ändå utgör den en inramning som passar perfekt. Dess öppenhet tillåter henne att vara befriande banal. Dansarna får krypa in mellan gammalblommig tapet och vägg, hänga i dörrkarmar som livs levande Francesca Woodman-bilder. Men Åsberg blir aldrig patetisk eller sentimental, det tragiska lurar bakom dörren och väcker oss med ett nyp ur drömmen.” Mårten Spångberg Dagens Nyheter 1995-03-12
- “Margaretha Åsbergs Glömskans terräng är en smula oländig och dunkel. Men det är en föreställning som växer under tiden efter man sett den. Ett kollektivt minne låter sig inte förstås så lätt, men väl upplevas och bearbetas efter hand.” Susanne Sigroth-Lambe Uppsala Nya Tidning 1995-03-13
Medverkande
Koreografi | |
---|---|
Inspiration |
|
Text |
|
Musik | |
Röst |
|
Dans | |
Scenografi | |
Ljusdesign | |
Kostym |