• Om Scenarkivet
• Kontakt

• Om Scenarkivet

Jag vill bli mormor

Minna Krook

• “Bredvid henne på scenen finns jazzsaxofonisten Joakim Rolandsson och cellisten Helena Espvall som bidrar med både texter och musikaliska infall. Mycket är öppet och föreställningarna blir aldrig exakt lika när de tre improvisationsartisterna möter varandra. Det hela började med Minnas funderingar över den egna identiteten som mor, dotter och dotterdotter plus vad hon också har möjlighet att bli i framtiden. Minna Krook kommer från en stor finländsk släkt, "en sentimental familj" säger hon själv. Hon har gått Kulturama och Danshögskolan och arbetat med nutida, improviserad dans. Ur hennes första idé växte fram scener om livets gång, det blev ett antal rum med olika stämningar. En bröllopsscen, ett barndomsminne och ett sorgligt rum med en jordhög. Vid det laget hade hon kontaktat Joakim Rolandsson och Helena Espvall som hon känner från möten i Göteborgs evenemangsorkester. Tillsammans pratade de fram en text som blivit stommen i föreställningen och som med små variationer är sig lik varje gång. Runt den uppstår rörelser och toner som föds i ögonblicken. - Improvisationen gör oss lyssnande, den tvingar oss att vara vakna, säger Minna Krook. Scenkostymerna är viktiga och hjälper till att föra handlingen framåt. De är bestrukna med vit målarfärg och försedda med fotografier som föreställer släktingar till de tre medverkande. Minna Krook har bilder på sig själv som liten, sin mor, sin mormor och sina farföräldrar. Joakim Rolandsson visar ett foto från en fiskeutflykt, ett äventyr som blir till en hel scen i dansföreställningen. - Det är små händelser men ändå stora, och alla kan förhålla sig till dem, säger Minna Krook, som märkt att enbart titeln Jag vill bli mormor väckt anklang. - Människor speglar sig i den, talar genast om vilka de själva är i sina släktrelationer. Därför är den knappt halvtimmeslånga föreställningen nu inte enbart en angelägenhet för en barnpublik. - Den passar för alla sentimentala, säger Minna Krook. En symbol i stycket är hushållspapper som hon rullar ut i inledningen. Det används i bitar för olika ändamål och är slut samtidigt som föreställningen. En livslinje i hushållspapper, enligt Minna Krook.” Berit Bergendahl Göteborgs-Posten 1999-05-26
• För att se recensionen tryck på miniatyrbilden nedan.
  
  Jan Bergman Arbetet 1999-05-16
• För att se recensionen tryck på miniatyrbilden nedan.
  
  Berit Bergendahl Göteborgs-Posten 1999-05-26

Artiklarna publiceras med särskilt tillstånd från tidskriften och författaren